|
HISTORIEN OM EN BIL
1959 föddes 3716NX, en Austin Healey 3000, redan från början ämnad för tävlingsbanorna, då i händerna på miss Elizabeth Jones, den Greta Garbo-liknande skönheten ni ser på bilden ovan. Sedermera köptes bilen av Syd Segal, en legendarisk Healey-entusiast i England, vars fru Thelma önskade sig en bil för vardalig nöjeskörning såväl som rally. Med goda kontakter med BMC modifierades bilen undan för undan med samma bitar som fabriken utrustade sina tävlingsbilar med. Om det var så att bilen till slut blev så bra att Syd på eget initiativ la beslag på den, eller om hustrun blaserat drog sig tillbaka från rallysvängen har icke historien klargjort för mig. Nu döptes bilen om till SID1 och blev i Syds händer en av de framgångsrikaste Healeyna på de engelska racerbanorna.
Till Sverige De vägar som för en racing-healey till Småland
och in i Mats Svanbergs händer går i detta fall över
Stockholm. 1972 var en lumparkompis till Mats i London och "hittade"
bilen där och ordet gick väl mellan svenska Healey-entusiaster
och Ulf Lydholm från Spånga blev intresserad och köpte
bilen i januari -75 för 15 000 kr. Bilen var nu i det lilavita
modifierade skick som bilderna ovan visar. Den var ganska risig och
Ulf började ett renoveringsarbete som även gav djup frontspoiler
och ankstjärt, allt lackerat i en metallicbrun Audikulör.
Bilen hade i Syds händer tävlat i en modsportklass i England
och fortsatte nu till en motsvarande i Sverige och SSK. Ulf körde
bilen här, de sista åren med en cheva-V8!
Om vi så flyttar oss ett knappt decennium framåt
i tiden, kliver vi tillfälligt in i handlingen just som Mats
tillsammans med Anders Lotsengård betalar köpeskillingen
för bilen innan vi rusar vidare till nära nog nutid då
dessa herrar ställer i ordning bilen för de racerhistoriska
serierna.
Bilen är en 59:a och detta är av avgörande betydelse för SID:s framlevnad i den historiska racingen. Mycket av de detaljer som bilen utrustats med från fabriken, bl.a weberförgasare, extractorgrenrör och den tätstegade växellåda som fabriken tog fram inför tulpanrallyt 1961 är förbjudet godis. Dessa delar är nämligen homologiserade först för 62 års modell. Förutom att behöva plocka bort extra kraft har man fått blya bilen då 59:an klassades in med vikten 1020 kg mot 62 år klassning 900. 120 kilos skillnad! Vad tänkte herrar engelsmänn på i skiftet mellan 50 och 60-tal? I detta skick lämnar den cirka 230 hk vid 7000 v/m. Fälgarna är 72-ekrade 4,5 tums utrustade med Dunlops tidsenliga racingdäck för 2 500 kr styck. Bromsarna fram är större än orginal och bak är orginalets trummor bytta mot skivor. Krängningshämmaren fram är av grövre mått och fjädrar är hårdare, annars skiljer sig inte så mycket från orginalskick i denna klassning. Därtill kommer modifieringar av säkerhetskaraktär, som skumfylld tank, strömbrytare och rattstång med deformationszon från en Volvo. Inför årets säsong lackades bilen om i den färg som Syd Segal tävlade med den under stora delar av sextiotalet, alltså lila och vit (Black Tulip o Old English White). Ny kostym, nya färger och klasser. Åren har kommit och gått, ägare har skiftat, SID har ändrat både utseende och innanmäte. En bils historia kan vara både lång och omväxlande, en sak har dock löpt som en röd tråd genom SID:s historia: han har aldrig lämnat racerbanorna.
Tack till Göran Larsson på ssij.nu för hjälpen. |
