Deltävling 4, Falkenberg 13 - 14 augusti 2005

Michael Karpers berättar om sin tävling. Mycket trevlig läsning hoppas vi får mer av den varan.

Anmälda: ?

På plats: ?

Till start: ?

I mål: ?

Klockan 23.30 på torsdagskvällen var vi äntligen klara för avfärd mot Falkenberg. Efter kraschen på Mantorp hade Johan, Ingo och Björn utfört i det närmaste en heroisk insats för att få ihop bilen igen lagom till Falkenberg och nu var den äntligen klar! Mycket ny metal och plast var det. Klockan 5.45 på fredagsmorgonen var vi äntligen framme. Men det spöregnade naturligtvis och vi har inte investerat i regndäck denna säsong utan ställt vårt hopp till vädergudarna, vilket visat sig minst sagt vanskligt... Fredagsträningen hade verkligen behövts då vi aldrig tidigare kört banan, men det fick ordna sig ändå. Det varma mottagande vi fick av Modsportgänget värmde dock fint i blötan. Det tackar vi för!

Så kom lördagen, bra blött till en början, men det blev bättre och bättre. När det var dags för första tidsträningen hade det torkat upp riktigt bra, så det var bara att ge sig ut. Måste säga att det är en i det närmaste kaotisk upplevelse att köra en bana för första gången. Massor med bilar på banan att ta hänsyn till samtidigt som man försöker få någon koll på hur det hänger ihop... Lagom till den andra tidsträningen hade dock hjärnan processat sina intryck och det började gå att pressa på. Det resulterade i en 8:e tid på 50.1 vilket inte kändes så pjåkigt.

Söndag. Dags för warm up. Vi hade bestämt att Johan skulle köra warm upen för att även han skulle få känna på Falkenbergs asfalt. Det gjorde han med den äran och han hade till slut fått upp ett riktigt bra tempo.

Så var det slutligen dags för tävling... När vi startade upp bilen för att värma upp motorn slutade den helt plötsligt gå på tomgång. Typiskt! Vi konstaterade dock att det troligen berodde på att den reservförgasare vi använde är ställd en aning fett för vår motor och den surade helt enkelt till när den fick stå och puttra för länge. Det var fler än jag som hade problem vid line-upen vilket gjorde att Pace-bilen fick vänta ett tag innan startfältet var samlat. Starten gick och fältet kastade sig ner mot den nybyggda chikanen som tidigare under helgen visat sig kosta mycket skrynklad plåt och avåkningar. Jag försökte förtvivlat ta mig in till höger för att få insida i den första böjen, men det var jag inte ensam om så där var det fullt. Jag fick inte heller någon möjlighet att utnyttja bilens suveräna motor då bilarna framför inte lämnade någon lucka. En vis man har sagt att "Nästan ingen tävling vinns i första kurvan. Däremot förloras desto fler". Så in i chikanen med överlevnad som främsta mål... P.g.a mitt bedrövliga läge ute till vänster, samt även en ganska defensiv hållning, förlorade jag fyra platser genom chikanen. Säga vad man vill om pojkarna, men så särskilt buskablyga är de ju inte. Jag kan inte bevisa det, men jag är övertygad om att Joakim i sin Lotus Europa faktiskt körde över min splitter... Varvet fortsatte men jag gjorde misstaget att titta för mycket i backspegeln och blev jäkligt stressad av Per i sin feta Alfa som gjorde allt för att ta sig förbi. Lyckades dock hålla honom bakom mig, men om uttrycket ursäktas så körde jag helt enkelt som en kärring till en början.

Sedan blev det lite bättre och jag började ta in på Joakim och något varv senare körde jag om honom på rakan. Sedan hände något med Sörens Lola och det viftades vilt med gulflaggorna. När jag kom ikapp honom lugnade jag ner mig och tog det lugnt förbi. Dock missade jag av någon anledning grönflaggan vilket Joakim utnyttjade och kom som skjuten ur en kanon bakifrån och om. Nu jäklar tänkte jag och hängde på. Om honom igen på rakan (Lotusarna har det ju inte så lätt där, de har ju bara halva motorer...). Därefter börjar det gå bättre. Jag börjar hitta rätt på banan och den värsta stressen lägger sig så tempot ökar. Men helt plötsligt i chikanen... jag trycker gasen i botten utan att det händer något. Katastrof! Fästet till gaswiren på själva gaspedalen har gått sönder! Jag finner mig stående mitt i chikanen utan möjlighet att komma därifrån. Jag lyckas dock pilla tillbaka wiren och sticker iväg igen. Dock har Safety-bil + diverse bärgare redan gått ut för att få bort mig från banan och de blir säkert ganska snopna när jag helst plötsligt inte finns kvar... Detta gjorde säkert att racet blev ganska konstigt för de andra. Efter ytterligare ett varv hoppar dock wiren av igen och jag rullar in i depån. Färdig kört... Loppet vinns i suverän stil av Bengt Johansson i sin välbyggda Cobra. Det är bara att ta av sig hatten och säga Grattis!

Sammanfattningsvis kan man säga att Falkenberg är en kanonkul bana som det skall bli kul att lära känna ordentligt, Modsportarna är ett mycket trevligt gäng som det skall bli kul att köra tillsammans med i framtiden. Sist och slutligen skall jag dock nästa gång följa Villys framgångskoncept: "Äh, backspeglarna tittar jag aldrig i under tävling, de brukar jag vinkla bort..."

/Michael Karpers, SpeedLab (Gula Corvetten)

Tillbaka